Sköndag

Det är något med söndagar som är så soft. Det finns normalt inga förväntningar på söndagar, de får liksom bli som de blir och så blir de också.
Lördagar är en helt annan femma. Igår bestämde jag mig för att vara hemma rätt och slätt och göra ingenting. Sån är jag, sånt klarar jag och det står jag för. Dessutom skulle jag tvätta.
Faktiskt.
Fast redan vid 22-tiden var jag urless på att höra allt dunka-dunka och skrål från gården och fick krypningar. Gjorde egen coladrink och koncentrerade mig på Almodóvar-filmen.
Idag blev det en eftermiddagsfika med O och E kombinerat med ett par riktigt agressiva partin yatzy. Detta har jag aldrig förut spelat i hela mitt liv, och det är helt sant.

Kom hem och fick storslagna visioner om matlagning. Har sålunda bakat kommande veckas brödranson, kompletterat den med hemgjord linspastej, blötlagt en kartong sojabönor, och provat mexikanska majspannkakor med avokadoröra och creme fraiche till middag. På det hela taget mycket nöjd och framförallt mätt. Återstår nu att avvakta bönorna. De ska enligt planerna tillsammans med lite annat smått och gott förvandlas till "färs" till sojaburgare.
Fan vad jag känner att jag är hälsosam alltså.
Helt seriöst.

En halvtimmes kvällspromenad för att smälta maten. Till och med luften ute är softare än igår.

Oompa lompa

Mo ha ha!
Kalle och chokladfabriken – något av det roligaste jag sett på länge. Och är det någon som INTE blir förälskad i Johnny Depps uppgraderade version av Willy Wonka, detta smått neurotiska chokladgeni i pagefrisyr? Helt underbart.
Fast nog lutar det mer åt vuxenfilm än barnfilm. Åtminstone elva, tolv ska man nog vara för att uppskatta detta. Som jag ungefär.

Fick äntligen in högskoleansökan inför våren igår via nätet. Varför skjuter jag upp det maximalt även när jag liksom vet vad jag ska fylla i?
Det är det där med att bestämma mig som jag har riktigt grava problem med. Bestämningsskräck. Diktafobi kanske?

Maat

Inta position.

1. Se rätt ut, se smart ut, se kall ut
2. Ta för dig, ta sikte, nå toppen
3. Prestera, beräkna, förfalska

Reklam.

Sicken knasboll den där diLeva.

Idag vill jag dela med mig av ett RECEPT, speciellt till min skånska syster som tycker om sådana. Alltså, i all enkelhet:

Man går och skaffar en massa färsk spenat. Ja! Äntligen har jag nåt att göra av dessa blader. De är ju tydligen fruktansvärt nyttiga, men tyvärr ofta så läskigt slemmiga i fryst och upptinad form.
Sen skaffar man salladslök, pinjenötter och soltorkade tomater (fast idag har jag använt pesto rosso, orkade inte släpa korgen runt willys i all oändlighet och leta).
Sen går man hem och kokar typ ett halvt paket pasta: fusili eller fjärilar rockar.
Man strimlar spenaten helt galet, för den är så oregelbunden och svår att få symmetrisk alltså. Samma med löken och tomaterna.
Sen pressar man lite vitlök i en skvätt olivolja till dressing.
Och förstås! Man rostar nötterna i nån slags stekpanna eller vad man har till hands.
Sen blandar man ihop allting i en stor bunke och rör ner lite ost i smyg, vilken man nu föredrar. Idag fick det bli några smygklickar getost.

Detta kommer att bli gott. Detta lärde jag mig från picknicken igår, fast O hade ruccola istället för spenat. Extra bra blir det förstås om man häller tsatsiki uppepå, men då blir man RIKTIGT evil i munnen märkte jag.

Ska snart bege mig nu. Ikväll ska det ses Kalle och chokladfabriken på biograf. Jag har stora förväntningar.

Hoppas alla andra på bion också har ätit vitlök idag.

Jättebra, oh la la

Oooh, ooh, jag är så jäkla bra.
Just skickat in mina två webuppgifter med deadline idag. Den första hade bara sex kodfel och den andra gick igenom validatorn direkt!
Ratarataraaaa.
Och vilken grym layout sen.

Nu ska jag njuta hela resten av dagen av hur duktig jag varit. Ska ut och jogga på detta glädjerus.

Vore detta en musikal brusto jag nu ut i sång.

Jomenvisst

Idag blev en bra dag.

Bra nummer ett: Jag har lyckats låna alla tre böcker till denna delkursen, två från mitt hjärtas aller käraste bibliotek och en från O. Helt sjukt bra liksom. Man ba dör av lycka liksom.

Bra nummer två: Varit på pickenicke i kungsparken med O och E, hans kompis på besök från Norrland. Ätit galet god pastasallad och evil hummus och tsatsiki så jag luktar lika evil själv nu. Sedan flanerade vi på stan. På gågatan missade vi vår "avfart" så för att inte verka fnurriga i huvudet låtsades vi som om vi egentligen skulle på bolagret och gick in där. Blev kär i en rosa buddha i plast, fast den köpte jag inte. Just nu finns det ingen plats i mitt liv för rosa, men det skar i hjärtat. Istället hittade jag fyra lattemuggar á 10 kronor och en orange klocka som numera bor på min köksvägg. Den sitter där och låter som ett helt garageband när den tickar.

Bra nummer tre: Hittade för en gångs skull också ett antal bra skivor att låna på bibblan, och larmet feltjöt inte ens lite grann när jag gick ut.

Och så lite småplock av vardagliga och kanske undervärderade glädjeämnen:

De två av apelsinerna som fortfarande lever har fått tillökt på bladsidan. Jubel.

Cykellyset har äntligen fått batterier och lyser som värsta 1000-wattaren.

Imorrn får jag sova hur länge jag vill.

I kylskåpet ligger en bit 86-procentig choklad.

Det är höst och det är snyggt.

Känslan av latte

Känner apati rörande tentan i lördags och vad resultat som månde komma. Den var väldigt förutsägbar egentligen ju, lätt att säga nu, svårt att intala sig kvällen före med huvudet vilande på en trave böcker vars komplexa innehåll man tagit till sig till uppskattningsvis 17 %. Orkar inte bekymra mig mer nu, shit pommes frites, liksom. Vad klok jag känner mig när jag tänker så. Borde man göra oftare.

Har introducerats för Kaizers orchestra, ett norskt ompa-ompa-band vars musik låter som ett sorgset tivoli liksom.
Tyvärr räknade vi tydligen fel på scentiderna och istället för att hinna se förbandet anlände vi precis till huvudnumret. Det var alltså redan fullt framför scenen. Nåväl, vi gjorde ett angrepp, men i såna här situationer är jag så väldigt otapper i jämförelse med O som tydligen lyckades kämpa sig till en någorlunda plats. Jag stannade i periferin helt utan sikt, drack ur min öl och retirerade sedan totalt. Alternerade mellan baren och klosetterna resten av uppträdandet. Nåväl.
Vi rockade åtminstone outstanding på dansgolvet efteråt. Åtminstone är det så jag vill bli ihågkommen. Först i princip bara O och jag, men skaran tilltog trots våra bitvis mycket avantgardistiska moves. Just där och då var de bara såå rätt, basta. Den egenhändiga koreografin till Cat5 (våra nya husgudar) blev moset på laxen, sedan sorti under folkets jubel. Ridå. Svettig var man då.

Söndag tv och inlines. Värsta bästa ruggvädret. Yes.

Igår intro till nya delkursen. Långfika med O i Lund och j a g v a n n ä n n u e t t p a r t i s c h a c k. Detta är totalt osannolikt. Hur länge är det möjligt att utan någon som helst taktik eller förmåga till förutseende schacka ut denne lömsking?
Unnade oss en tur på UFF och Myrorna väl tillbaka i stan, tyvärr utan att jag gjorde det där ultimata fyndet som skulle få hela min förvirrade garderob att falla på plats.

Har varit och joggat idag efter en veckas uppehåll. Feels gooood. Och förkylningen från i fredags bröt aldrig ut på allvar, det är så att man blir alldeles fnoskig av glädje. Hatar verkligen att vara förkyld. Blir som en sån där karikatyr av en förkyld man, som i reklamen, fast på riktigt känns det som. Typ hela världen rasar. I am such a twat.

23:46

Dagens händelse. Båda böckerna jag behöver existerar på stadsbiblioteket och båda är TILLGÄNGLIGA. Gissa om jag hänger på låset i morrn bitti.
I love bibliotek so much right now.
I love förresten också människor som upphittar och lämnar in nycklar som undertecknad glömmer på bibliotek so much right a couple of days ago. Forever in my heart, oo baby baby, yeah, typ

Malmöskriet

Om sju timmar och sju minuter börjar jag skriva min första tenta i ämnet media och kommunikation. Det kommer jag att göra ackompanjerad av en distinkt vitlöksdoft. Höstens andra förkylning (inom loppet av två veckor?) är på G och kureras just nu av en vitlöksspäckad knäckemacka och vitaminbrus.

Känns som jag tragglat hela dagen utan att komma nån vart. Hunnit slänga in en tvätt också.
Träffat kurskomrat och gått igenom förvirrande begrepp. Avskyr min bok om vetenskapsteori.

Har just passerat stadiet då man faktiskt inte KAN panikläsa mer eftersom bokstäverna bara smälter samman i en psykedelisk sörja. Är därför ursäktad för att se på onödig tv-repris med Persbrandt istället.

Imorrn kväll ska jag, beroende på tentans utgång, fira alternativt dränka mina sorger i Kaisers orchestra på KB med O.

Måste verkligen sova nu. Om jag försover mig imorrn skriker jag.

Ja vadå då

Mitt sömnbehov är outtömligt. Inte på kvällen förstås, när man försöker somna med hjälp av såna där märkliga saker som att för sitt inre försöka visualisera den ca 45 minuter långa bussresa man hade till och från gymnasiet för typ två år sen, utan just precis i det ögonblick då man verkligen måste stiga upp.
I morse var behovet extra outtömligt tydligen. Vaknade av mobilen exakt klockan 10, men det var inte larmet (oh nej, det hade man ju somnambulent stängt av tre timmar tidigare) utan en kursare som skulle säga att hon var försenad till den pluggträff vi planerat in i Lund klockan, just det, 10:00. Voine, voine.
Tappade helt konceptet. Hade ju tänkt kliva upp tidigt för att hinna duscha, frukosta i lugn och ro och läsa lite extra (välbehövligt). Hittade typ inga rena kläder heller. GAH.
Lade ner pluggträffen för egen del, kom av mig liksom.
Suttit på gumpen större delen av dagen och läst boken om interkulturell kommunikation istället, vilket ju inte var helt fel det heller. Har nu ca 60 sidor kvar av denna engelska koloss, fast den är riktigt intressant så det känns inte helt oöverstigligt.

Tenta på lördag kl 8. Tenta på lördag kl 8. Tenta på lördag kl 8.
Måste mata in detta faktum i reptilhjärnan.

Fick spel på eftermiddagen. Var tvungen att växla aktivitet och cyklade ner till stranden för lite inlining. Grreat.

Filmis

Varit på biograf ikväll och sett Josef Fares nya, Zozo. Fin film. Fick rysningar över hela skinnet av scenerna där det faller bomber över Beirut, kändes som att hela salongen skakade.
Hann hem lagom till att upptäcka Rebel without a cause på tv parallellt med Boys don't cry. Repetetiv och ambivalent som man är måste man naturligtvis zappa och sicksacka sig mellan reklamavbrotten likt den skickligaste störtloppsåkaren trots att man sett båda förut, och man måste kisa på slutet på den sistnämnda trots att det är så fruktansvärt och man egentligen inte tål det utan måste grina två tårar eftersom man sitter själv, och man måste förstås se Jim Stark och Buzz köra chickenrace och få krypningar i benen.
Märkligt med såna här fysiska reaktioner.

Conan O'Brien på tv. Mycket speciell figur. Undrar varför stand-up-komikerna där alltid är så mycket tråkiga? Är det för få än mer fokus på programledarens neurotiska person?