Za

Take noooo herooooes, only inspiration… (clap clap clap)

Aah, så härligt att promenera på stan med varm jacka och stora hörlurar.
Måste packa ihop min väska nu. Jag är riktigt bekymrad för hur jag ska få med mig alla paketen. Tänkte ha dem hängande i en extern plastkasse, men jag ser nu att det är lite för optimistiskt. Här behövs nya tankebanor.

Alltså vad fan är det som händer egentligen, låter som någon bedriver provsprängningar borta vid Nobeltorget. Härom veckan trodde jag för en stund att det skedde nån slags skottlossning på gatan utanför. Är det någon med storstadskomplex som springer runt och iscensätter dessa happenings, eller.

Imorrn ska jag alltså tåga genom halva landet. Tro om man ska skaffa lite proviant. Som jag i och för sig inte får plats med. Så jag får äta det i förväg. Eller typ lämna alla mina underbyxor hemma. Underbyxor är väl för övrigt skitkul. Låter mycket bättre än trosor.

Absolutely charming, dear

Jag måste lyssna på mer musik. Det finns ju så mycket. Jag känner att jag byggt upp ett gravt underskott under de senaste 10 åren. Det är tufft att ta igen det. Men varför var jag t ex inte på KB och såg Anthony & the Johnsons?

Ibland råkar man på personer eller företeelser som man blir diffust glad av. Sånt borde man kanske göra anteckningar om. Det kan t ex vara det faktum att en av kassörskedamerna på Konsum alltid har kornblå mascara – skojigt. Eller att konfronteras med gröna slingor i håret på någon och inse att, ja så kan man ju faktiskt göra, fast det aldrig slagit en tidigare. Eller den genuint charmige sybehörsmannen som jag handlade 2,5 meter bomullsband av idag. Undrar hur man blir så? Går det att öva upp sig? Kan man komma i kontakt med sin inre charm om man mediterar? Dessvärre verkar grejen med genuin charmighet vara att personen i fråga förblir helt oansträngd. Själv blir jag utmattad av att försöka. De senaste dagarna har jag varit helt slut efter plugget i och med att vi format och börjat jobba i projektgrupp, vilket förstås innebär att man automatiskt försöker framställa sig själv i god dager och vara, om inte charmig, så åtminstone trevlig. Inte för att jag egentligen är otrevlig. Men det krävs förvånansvärda mängder energi för att hålla koll på sig själv.

Har äntligen slagit in julklapparna nu. Köpte ny tejp idag eftersom den förra naturligtvis tog slut. Då tog papperet slut istället. Undrar om det beror på någon slags naturlag för balans i tillvaron.

Vad är det med Harry Potter egentligen? Jag förstår inte fenomenet. Det verkar ju så Tråkigt. Kände mig nödd att se början på filmen som gick på femman ikväll och missade istället tyvärr större delen av Skenbart på SVT, där bland annat Robert Gustafsson spelar en otroligt utsatt krigsveteran. Fruktansvärt roligt. Jag måste se mer film också. Men när hinner människor med all denna kulturkonsumtion?

Imorrn ska jag sova ut. Jag ska i alla fall inte ställa mitt fruktansvärda mobillarm. Vetskapen att jag slipper det nervgiftiga ljudet är som balsam för själen.

Undran

När man flyttar hemifrån ställs man plötsligt inför till synes triviala problem som vid närmare eftertanke får rent filosofiska dimensioner och man känner sig som en nyfödd som upptäcker världen på nytt.

Vad gör man när ens frysbox börjar se ut som Grönlands mörkaste inland? Jag menar, jag har ju hört talas om det där med avfrostning… Men hur går det till egentligen. Vad gör man med sina frysta saker liksom. Ska man ställa ut dem på gatan eller ute på gården eller. Hur muppigt ser inte det ut? Eller ska man hänga dem i påsar utanför sitt fönster? Eller slänger man alltihop i en stor gryta och lagar ett riktigt vulgärt potpurri som man sen inte vill äta upp utan istället fryser in i sin nyavfrostade frys?

Tills vidare bidar jag min tid.

Luselalle

Okej, nu har jag bokat om min hembiljett från Norrland till en dag tidigare. Vilket grämer mig. Men det skulle också gräma mig att köra på den enda chansen till komplettering inför B-kursen den 14 januari. Nu får jag i alla fall två chanser. Plus att vi säkert har tonvis att pyssla med då i och med projektarbetet. AASH. Nåja.

Hum hum hum hum, julmusik. Tittade på lucia-tv i morse och rös till finstämmigheten, jag som inte ens är religiös. Och inte så imponerad av lucia-krusidullerna. Hade jag fått bestämma hade jag varit stjärngosse på högstadiet, eller stjärnflicka då, och inte tärna. Det är ju sjukt mycket roligare med en sån där fin strut på huvudet och stjärnpinne än stearin som droppar i håret och jobbigt snöre runt magen som sitter korvigt hur man än gör. På lekis kunde man rädda sig och vara tomte istället, men sedan blev det plötsligt så strikt och bajsnödigt på nåt sätt. Jaja. Fint var det i alla fall på tv, och det var från norrbotten tror jag. Regionsromantik.

Nååå, idag och igår har vi jobbat i gruppen i alla fall. Tror att det går bra, fast vi har ju inte kommit så långt. Får se på fredag när det blir handledning. Rys.

19:36

Varför är ekologiska torkade fikon så träiga?

Utfyllnad

Nej, nej, nej, jag ska inte tänka på att jag missade allting. Att jag måste plugga om hela skiten, ta en omtenta i mellandagarna, kugga den av ren nervositet, sakna tillträde till B-kursen, slå dank, börja knarka och hamna i Jesusparken. Uäh.
Nej, det ska jag inte tänka på. Jag måste bara skriva detta inlägget som en passage bort från det förra, så jag slipper titta på det.

Glögg nu.

Kolckan är salgen

Gååsh, imorrn senast kl 12 är detta gissel över, såvida jag ej försover mig, gud förbude.
Jag vill inte göra mer sen, jag vill ungefär promenera, dammsuga, fönstershoppa, baka bröd och ta en tupplur. Och sen vill jag åka hem, till norr alltså, och dricka kaffe på kökssoffan, lyssna på p1 och möjligtvis stapla ved. Gud, vad jag saknar det i vissa resignerade stunder.
Jag vill träffa mina gamla kompisar, prata skit och dricka glögg, jag vill gå slingan genom skogen ner längs havet en eftermiddag och tänka på ingenting, och jag vill klappa min katt.
Det är ganska oansenliga önskemål tycker jag. Och det är liksom dags nu, min inre klocka står på fem i terminsslut, jag vill skriva min nedrans tenta imorrn och sen vara klar. Jag vill ta bussen tillbaka till stan och i lugn och ro leta lite julklappar och njuta av juleljusen. Jag vill inte fundera på nya kursböcker, projektgrupper och uppsatsämnen, och jag vill inte reflektera över den en och en halv vecka långa och intensiva delen av kursen som återstår.
Var ska man få ork ifrån.

Jag har drabbats av någon slags dyslexi också. Ikväll har jag tappat bokstäver eller hela "stavelser av ord", vad sägs bara om "guppkommunikation". Jag gör i princip aldrig sånt, och nu har det övergått till tangentbordet, eller "tangentbortet". Jag är trött, trött, trött och JA, JAG VILL FORTSÄTTA VARA UPPKOPPLAD FAST JAG VARIT INAKTIV I 30 000 ÅR! Usch, jag behöver inte paternalistiska datorer på allting också.

Nu ska jag strax (starx) sova, sen ska jag vakna och skriva skiten och sen tänker jag vara lite glad i en dag eller två i alla fall, på ren djävulskap.

23:57

Jag vill bara påpeka för den ouppmärksamme läsaren att jag dessutom Totalt motiverat satt citationstecken kring "stavelser av ord". What the. Sova nu.

A-hummm

…Nu 102,5 sidor per dag att läsa. Men det är lugnt. Jag är lugn. Lugn, lugn, lugn.

A-hummmmmmmm

Fast idag har jag varit duktig och disciplinerad, oh yes.
Men varför måste det stå så mycket CRAP i böcker? Resonemang, ord och teoriordbajsande som jag bara inte greppar och sålunda blir fruktansvärt provocerad av under tidspress. Samtidigt som jag tänker på allt jag redan läst och glömt bort.

Ååh!

Positiv energi. Positiv energi. Ahumm.
Det enda jag är ute i god tid med inför denna tenta är att gruva mig. Med den här takten kommer jag att ha utvecklat en totalt dysfunktionell apati inför sista kvällen före.

Long time no write

Long time no write.
Under tiden har jag lämnat mina tonår bakom mig och gått in i den Totala Vuxenheten. Sedan den 29 november kan jag sålunda gå in på systembolaget utan slentrianmässiga rodnader och knäskakningar, även om det i praktiken säkert tar tid att lägga sig till med denna nya approach till vad man får och inte får.

Men vad tjänar denna nyvunna frihet till när man plötsligt inser hur mycket annat man ska göra och på så kort tid. Känner mig just nu lätt uppskruvad och sömnig på samma gång. Så mycket man måste göra, så mycket man borde göra. Plötsligt framstår tiden varken som linjär eller cirkulär utan snarare som ett mycket litet svart hål som svävar någonstans strax ovanför skallen på en och drar i sig allt sånt man egentligen VILL göra, det som egentligen känns viktigt, det man mår gott av och som man ändå åsidosätter för att.. ja. Så måste det ju bli.
Och så är det december uppe på alltihop, denna glimmrande månad som SKA vara lugn och harmonisk och långsam ända fram till jul, hej tomtegubbar. Det är fanimej tur att IKEA drar igång julen redan i mitten av september, och då får man passa på, för NU hinner man ju inte insupa ett uns mys om man inte köper take-away-lättglögg på vägen till bussen.
För varje dag stiger sidantalet jag måste inkorporera med mitt intellekt inför en äcklig tenta i organisationskommunikation nästa fredag. Just nu är den uppe i 95 sidor per dag, och det är ändå bara beräknat på att hinna läsa varje betongbok EN gång. Spader.
Sen följer ett projektarbete som sträcker sig från mitten av december till mitten av fucking januari, och nu tyder mina fula ord på att jag börja jaga upp onda demoner inom mig av bara tanken på detta.

NEJ. REVOLT.
Jag ska tänka på annat, nåt trevligt, och rikta mitt inre fokus på hur jävla bra jag egentligen har det och hur priviligerad jag för sällan tänker på att jag är. Så. Ny sida.

Idag har jag fikat med O till exempel. Och jag har skrattat. Bl a åt vår nya teori om David Hasselhoffs lönnfetma.