Nåväl

Systersonen fyller två och moster går på polarn&pyret för att leta present. Vacklar runt bland tossor och tumvantar, bredrandiga hosor och fleesiga huvor, något bortkommen bland storlekar och funktioner. Drar och inspekterar tryck och material. En uggla på magen? Eller tights med skog på kanske? Kassörskorna smyger runt och skruvar på sig i bakgrunden. 35 minuter? Har det gått så länge?< Där! Där är den, den ska det va. En pyttepullover med hjärta på magen. Såklart hänger den på tjejkollektionen. Kjol och strumpbyxor och blus och pullover. Men nu jävlar. Klart killen ska ha ett hjärta på magen, man är väl modern, riv barriärerna och allt vad det heter, one small step for a man, den ska det va.
Rafsar fram en hypotetisk storlek och kliver fram i kassan, nöjd med dagens lilla uppror.
- Jaha, kvittrar kassörskan, skadetvaenpresentvilkenfärgvillduhapåkartongen?
- Öhehva… en BLÅ faktiskt!

Ridå.

Rulla dig i hö

heter en låt med Jack Brothers, och det låter extremt inbjudande.
Idag åtminstone ett moment mindre att bolla med. Fick till slut kontakt med med uppsatskamraten på telefon så att vi kunde enas om ett uppsatsförslag att skicka till Luund. Upptäckte igår kväll till min oförtjusning att jag misslyckats med att lägga in hennes mobnummer och stod således med en löjligt lång lista med hennes samtliga skånska namnes (?) listade på eniro, eftersom namnet inte hörde till de ovanligaste. Provade en handfull malmönummer, men när jag till slut hamnade hos en obestämbart liten flicka i Eslöv, eller var det Hörby, så gav jag upp och förlitade mig på e-post istället. Och det fungerade ju, lyckligtvis. 

Har försökt sätta mig in i och intellektuellt införliva PR-forskningens utveckling till min allmänbildning denna förmiddag, parallellt med tre maskiner tvätt som behövde regelbunden omvårdnad och uppmuntran.
Det är verkligen inte det roligaste med postmodernistiska forskningsparadigm och kaosteori på engelska. Inte, inte.

Jag vill uuuut.
Men då måste jag sitta ännu mer i helgen.
För jag har två frågor till att ta itu med i min hemtenta.
Och jag har faktiskt noll koll.
Men orka.
Bull.

Bull lärde jag mig häromdagen faktiskt. Det verkar betyda typ nedrigt, pissigt, jävligt, trist, etc.
Eller bullshit:igt kanske. Fan vet.
Min tenta är i vilket fall väldigt bull.

Blixt och dunder

Igår natt sov jag 13 timmar, inatt 9,5 och sedan somnade jag i princip huvudstupa direkt när jag kom från Lund och klivit innanför ytterdörren.

Det är antingen nåt fel på mig, eller så är det de senaste nätternas tunga åskväder som härjat runt stan och varit riktigt skrälliga.

 

Måste vara ett massivt lågtryck just nu, för jag känner mig inte helt främmande inför att gå till sängs nu vid sjusnåret.

Sova. Sova. Sova.

Att bada i oktober

Long time no write. Den akademiska karriären rullar vidare och framstår för mig alltmer intetgörande, det enda ord jag kommer på. Tar studielån och betalar jävla skånetrafiken nästan 600 spänn i månaden för att komma in och ömsom känna mig dum i huv’et, ömsom överambitiös och däremellan fastna i nåt jäkla formalia eller nån man inte funkar med och mest stå och stampa.

Men nog om det.

Ute och tramsade i fredags, vilket resulterade i grubblande och ångest kl. 05.01 på morgonen. Helst vill man bara slå på nån jävla nattradio eller vad som helst som ger ifrån sig andra röster och ljud än de i ens eget huvud, men är man yr och småillamående vet man bättre än att försöka röra sig, så man ligger kvar och koncentrerar sig på ingenting.

Lördagen präglades av en lätt hangover och en liten bittergrisdemon som hängde med ända ut på rehabpromenaden runt stan, ungefär som en sån där djävul i tecknad film som viskar ondskefulla uppmaningar. 

Idag kändes allt återställt, så jag städade och läste en bra bok, trots att jag borde kastat mig över förberedelserna inför en opposition. Men jag kände att det är inte alla söndagar som känns så söndagiga och bra, så jag gav fan i det. Har sletat ändalykten av mig den senaste veckan, ställde ingen väckare och sov 13 timmar på raken i natt.

Det jag tänkte säga här var egentligen att jag var nere med cykel och åt frukt och nötter på en brygga på Ribban idag. Det var höstigt men ändå varmt, folk gick i shorts och rastade sina irländska varghundar. På bryggorna satt tysta äldre damer med ansiktet mot solen, medan deras makar iklädda urtvättade mörkblå yfrontskalsonger anno -93 paddlade runt nere i vattnet och frustade till varandra hur härligt härdande det var med badning. Toka på sommarnöje, helt enkelt. Två ynglingar i 13-årsåldern kom på sina cyklar ut på bryggan, drog av sig kläderna och tog sig även de ett högljutt kalsongbad varefter de tjuvrökte varsin marlboro i vindskyddet. Föreställer jag mig att det var, för så noga tittade jag faktiskt inte. Blev bara väldigt sugen på att vara liten och spendera min höstsöndagseftermiddag på det viset, så ultimat obekymrade såg de ut. Men jäklar vad ni åker dit, pojkar.