This cow house ain’t big enough for the both of us!

Sen eftermiddag. Kvigorna och kossorna maler frånvarande på några hötofsar i sina bås, disken av mjölkanläggningen surrar och bubblar lågt i bakgrunden jag ska precis börja portionera ut kraftfoder till kalvarna medelst en liten plastspann.

Det är då jag ser den. Och den ser mig.

Råttan.

Den bylsiga, övergödda och förmodligen lätt dåsiga lagårdsråttan sitter rakt framför mig i lagårdsgången, alldeles intill en stor vattenpöl. Hon - eller han (men jag inbillar mig att det är en hon, en stor jävla matriarkråtta på en sisådär 9-10 år) - halvsitter liksom upp med huvudet vänt åt mitt håll.

I ett ögonblick stannar lagårn upp, inbillar jag mig. Jag tror nästan att jag hör sån där vilda västern-musik, sån där spännande, precis innan en vild skjutduell börjar på huvudgatan i en liten sömnig håla med en alldeles för handfallen sheriff.

Jag kramar hårdare om handtaget till spannen, beredd att slunga iväg den framför mig i det fall den hemska gangsterråttan skulle göra ett utfall. Hinner tänka ut vilket föremål jag sedan snabbast kan klättra upp i.

Mer västernmusik. Sån där indianflöjt.
Vem drar först? Och framför allt, vem drar snabbast?

Detta scenario och hela pangpang-scenen i mitt huvud utspelar sig uppskattningsvis under en sekund i realtid. Sedan pilar den korpulenta lilla varelsen snabbt som satan in i ett hål som verkar alldeles för litet för dess hydda, och jag kan andas ut.

För denna gången. Nu väntar jag bara på ett bakhåll i mjölkrummet. Men passa dig noga, råttjävel.

Uäh

Idag på jobbet råkade jag andas in något slags litet flygfä. Jag har hostat och snörvlat vanvettigt men inbillar mig fortfarande att det kittlar i bronkerna.

 Det här är ju typ det äckligaste jag varit med om på länge.

Liten roadtrip med O

Det var en gång en ledig lördag i mitten av den varma månaden juli i nådens år 2007.
N och O bestämde sig för att bege sig ut i det solgassiga ångermanländska landskapet i en för dagen lånad bil, ackompanjerade av O’s iPod som sände reagge och Jerry Lee Lewis till bilstereon genom en för ändamålet avsedd FM-sändare.

Med skräckblandad förtjusning foro de nedför de brantaste av backar och genom de tätaste av blandskogar

Då och då hejdade de sig och stannade till på de mest obskyra av obskyra loppmarknader som trakterna hade att erbjuda vid denna sömniga lunchtid. Ett otal begagnade sombreros, arabia-serviser och ekivoka väggprydnader passerade revy framför deras ögon i den kvalmiga sommarhettan.
Gud ske pris, den välsignade AC:n fungerade.  

Högakustenbron, porten till Världsarvet Höga Kusten

Till slut skymtade de väldiga bropylonerna ovanför trädtopparna och de två kamraterna kunde stanna till vid älvkanten för en kortare förfriskningspaus.

Warning - things appear smaller than they are

Under en gemytlig och intellektuell konversation inmundigades den medhavda hembakta apple pie:en.

O utmanar balanssinnet på de rostiga lämningarna av färelägret i Veda

Sen återupptogo de sin färd, cross:ade bridg:en och hamnade efter ytterligare några mindre strapatser i en liten svalkande skogstjärn där sländorna härsknade och mörten gol.

Det var på det hela taget en mycket bra dag.

På måndag är jag tillbaka i lagårn igen. Då är jag nästan ensam med mjölkningen till och med nästa måndag. Det kommer bli en låång vecka.

Mamma Mu i glufsartagen

Dagen då jag föll för George Clooney

Jag är relativt obevandrad bland kända skådisar och film över huvud taget, men efter att nyligen ha sett Clooney i både ”Out of sight” och ”Oh brother, where art thou?”, varav den senaste för övrigt nog är en av mina favortifilmer, satte jag mig för att kolla upp vilka filmer den där killen egentligen finns med i. Hamnade på någon slags officiell sida, och filmografin i all ära, men det var under rubriken ”Pranks” som jag hittade den riktiga pärlan. Clooney är tydligen en hejare på att spexa till det, och jag hittade snart min favorit bland upptågen. Jag vet inte om det är lite stört eller bara fruktansvärt högklassig och genial humor, men högt skrattade jag i alla fall:

George´s friend was staying with him with his cat´, a really really small kitten . One day George saw a ”crap ” in the box so he scooped it out and flushed it ( the litterbox was in the bathroom ) and he continued to do this for 3-4 days . So his friend said to him ” my cat has not taken a dump in like 3 days ” so he took the cat to the vet and got it kitty exlax and the cat was going even worse yet he continued to scoop the litter , then one day George had to go to the bathroom so he went in the litter box and left it for the friend to find when he came home . When the friend came home he went into the bathroom to find the prank and said…
” Oh my god, kitty!”

Talangfull och snygg, whatever, men är det något som gör en imponerande människa så är det väl skojfriskhet som denna. Mohahahaha.

Herregud

Drygt åtta timmar i lagårn, två portioner älggryta och en starköl.

Jag vill sova NU. Och det kommer inte bli några som helst problem efter det här.

070707

Nu har jag klarat av första veckan på bondgården, morgon- och eftermiddagspass, och är redan så störd i huvudet av arbetstiderna att jag automatiskt vaknade klockan 5 denna arla lördagsmorgon också.

Eftersom arbetsmomenten ser annorlunda ut nu efter att mjölkgropen kommit i bruk är jobbet inte lika manglande som förra sommaren då man fick springa som en skottspole med rälsburna mjölkorgan mellan båsen. Nu är det kossorna själva som får stå för springandet, eller masandet kanske man ska säga om dessa varelser, medan jag mestadels kan hålla till nere i gropen. Därifrån styr man grindarna som släpper in kossorna 14 i taget, och sen är det bara att beta av kossa efter kossa. Mycket praktiskt.

Utsikt nerifrån mjölkgropen: nyfiken kossa som gillar att sticka in mulen och knycka torklappar från hyllan till vänster, alternativt kleta kosnor på ledstången

Det blir dock ganska långa pass ändå när jag arbetar ensam. Dels är det över 60 mjölkande kor i år, och dels finns det många små moment som kan bli tidskrävande. Nykalvade kor ska t ex separatmjölkas eftersom råmjölk är ett big no no att skicka iväg till Milko, och så har vi de minsta kalvarna som måste matas för hand innan de lär sig att dricka ur spann. Tålamod är ett måste.

Ett ordinärt eftermiddagspass: Tupplur efter morgonpasset och tillbaka i lagårn vid 14.30. Förbereda mjökgropen, spola ur diskvatten och starta pumpen. Ner på lägdan för att hämta in kossorna, vilket kan vara ett riktigt aber när man varken har en fyrhjuling eller en ponny att själv sitta på. Ibland löser jag det genom att själv låtsas att jag är en häst, men det är jävligt besvärligt att trava i slalom uppför en kilometerlång lägda när man har stövlar på fötterna.

”Mina” kossor har inga horn, gudskelov. Det har däremot grannbesättningen som tittar nyfiket på mig från sin sida av stängslet när jag vallar upp korna

Till slut får man in alla kossorna i lagårn, inklusive några nyfikna kvigor som inte ska mjölkas men som fallit för grupptrycket. Man drar igen grindarna och kilar ner i gropen, och så är det bara att sätt igång. Själva mjölkningen tar kanske 2 timmar, och när man har puttat ut sista kossan genom dörren är det dags att mata de 16 småkalvarna som står inomhus i boxar innan deras mjölk hunnit svalna alltför mycket. Många hinkar blir det.

Sen fixar man mjölkgropen, kopplar i och kopplar ur slangar, kranar, knappar, spolar av och packar ihop osv. Efter det tar man stora golvskrapan och plogar av dynga från golvet ner i dyngrännan och sen får man gå med en brandslang och spola tills det ser anständigt ut igen. Sen startar man disken av mjölksystemet, men innan man gör det har man förstås flyttat dykarröret från mjölktanken till avloppet, annars spolas diskvattnet rakt ner i typ två kubik mjölk, och då blir man lite ledsen. Detta har inte hänt mig, ännu, peppar peppar.

Sen är man nästan klar. Det är bara kalvboxarna som ska städas och fyllas på med rent strö, vilket man gör med koncentration för att undvika en och annan yster kalvspark på smalbenen.

Kalvarna

Sen åker man hem, duschar av sig det värsta, äter och somnar som en stock vid niotiden.