Getting along again

Litet skrivuppehåll. Känner att det är dags för en liten situationssummering, innan luckan blir alldeles för stor.

Detta har hänt. Vår hjälte är tillbaka i ”storstan” Malmö och universitetsghettot Lund. Det senare har dock av någon anledning stigt nämvärt i uppskattningsgrad och ligger nu strax ovanför kategorin hatkärlek. Lund är okej, Lund är på. Jag jobbar på att gilla det mer och mer.

Tillvaron känns på något sätt väldigt bra för tillfället, vilket i sig kanske inte känns riktigt bra, eftersom den eviga naturlagen säger att så fort något är bra kommer det genast att följas av något dåligt. Därför tänker jag förstås inte tillåta mig att slappna av totalt och sänka min guard. Om inte annat så blir jag väl åtminstone förkyld när som helst.

Hur som. Det braiga är:

1) Nya kursen, engelska i Lund, känns som det första jag läser som jag verkligen gillar. De två terminerna med spanska som inledde min akademiska bana var katastrofala (även om de rent betygsmässigt gick vägen), men det var ändå åt rätt håll. Jag tror att det bor en lingvist i mig ändå.

2) Att inte vara ny och grön. Gud vad förmätet det låter. Men det är sant. Visserligen förfasas jag inombords över det faktum att jag inte längre är yngst, som jag alltid varit tidigare, men det är ändå skönt att inte längre behöva gruva sig över de vanligaste novisch-spörsmålen, inte behöva gå vilse (allt för ofta), att ha vant sig vid den grötigaste sydsvenskan och att inte ha total studiepanik i största allmänhet.

3) Att jag än så länge lyckats uppbåda en någorlunda god studiedisciplin. Kanske dock ska invänta första tentan innan jag svänger mig med denna nyvunna stolthet.

4) Jag har en besynnerlig och vag känsla av att det blir en bra höst. På nåt sätt i alla fall. Länge sen jag kände så. Känns nästan olustigt.

5) Jag har ett sprillans nytt bredband. Me likey.

Speaking of nothing, helgen var naajs. Var jobbare på Krischansta nations klubb Brooklyn, vilket var över alla förväntningar. Även om jag reserverar mig för kvaliteten på min egen arbetsinsats (Ey! Det var faktiskt mitt livs första försök!) så var det grymt kul att för ovanlighetens skull stå i garderoben, innanför bardisken, att bära tomma ölglas och sist men inte minst att utrustad med walkie-talkie sitta spik nykter på en pall vid bakdörren och spana efter presumtiva fulla rymlingar.  Haha, det var liksom som i landet Tvärtom.

Sen fick man städa förstås, och sortera 35 000 galgar. Men det var alright. För vi fick hamburgare.
Sen kom man inte därifrån förrän vid halv fem på morgonen, men det var också alright. För man var i alla fall nykter när man traskade genom öde-Lund.
Sen var klockan fem när man äntligen kom fram till centralen, och tågen började inte gå förrän 50 minuter senare. Men det var också alright. För man bestämde sig för att ta en taxi hem, och taxan var överkomlig.
Sen sov man asgott och blev inte bakis.

Igår kväll blev det en kort sväng till ett knöfullt Kulturnatts-Lund, minifika på ett ännu mer knöfullt Ariman, mingel, återfärd till Malmö och ett par öl på Sapla. Alright.

Nu ska jag fanimig göra pizzabullar innan hela den här söndagen har gått åt skogen.