Drums please. Nawt.

Vet ni vad som är det sämsta? Det är när nån i kvarteret har kalas och spelar hög musik, och sen är det nån arty jävla jävel i sällskapet som står ute på vederbörandes balkong och ”spelar” trumma på nån jävla plastburk eller vad fan det är och bah ”shiiit vad duktig jag är på att spela med i låten, oh-yeah”. Och så spelar han eller hon sedemera med i låten. Hela låten. Och nästa låt. Och nästa låt. Tro mig när jag säger att det inte känns lika wild and crazy-skojigt på den här sidan innergården/alkoholen. Och det händer i princip hela tiden också. Sluta bjuda hem folk som trummar på din balkong hela kvällen. Snälla. I’m breaking into pieces here, man.

Nej förresten.

Det sämsta är nog ändå den där mustasch-affären på tv-nyheterna, han nyhetsuppläsaren som fick gå ut i pausen mellan två sändningar och raka av sig sin lilla mustasch som han hade kvar från semestern. För det hade ju tydligen blivit nån liten tittarstorm och folk hade hört av sig och bah ”ta bort den där fula jävla mustaschen” typ. När jag läste rubriken tänkte jag först typ men shit, vad fan har karl haft för konstig mustasch som provocerar upp folk ur sina sommarsvettiga tv-soffor och ba *beep-beep-beep..* ”ja, hallå, koppla mig till svt-nyheterna, tack – jaaa, det är brådskande! ja, tack, jag hänger kvar…”?

Och så scrollar jag ner och får se bild på mustaschen i fråga:

Och jag känner bara: men ORKA. Vad är det med folk? Vem är det som pallar jaga upp sig för det här i värmen? Ba ”ååååååh, jag blir så jäääävla förbannad på den där mustaschen, Tyko! NEJ, nu är det minsann jag som ringer SVT omedelbums, räck mig bakelittelefonen!”. Eller är det just värmen som gör det kanske?

Jag menar, det var ju inte direkt som att han såg ut såhär:

Eller såhär:

Eller ens såhär:

Då hade till och med jag blivit distraherad. Men jag hade fan aldrig orkat ringa upp. Däremot skulle jag gärna skjuta lösa skott mot plastburkstrummaren på balkongen om jag hade bössa. Nu får jag fan snart allvarligt spel på idioteriet. 30 minuter oavbrutet är det nu tror jag. Vi fattar, du har en jäkla trum-feeling. Lägg ner already. Eller take it to the kommunala musikskola.

Wee Saturday

Kom just hem från sju timmars paketlastande på postterminalen och hör hur grannen ovanför har dragit igång nån slags lillördagshålligång. Musiken han spelar låter som när man kör isrally på frusna sjöar i Norrland en solig februaridag, gas och en massa motorvarvningar och lite rytmiskt sådär. Gud vad miffo musik, byt för i helvete, tänker jag buttert - tills jag inser att det inte är nån himla experimental new wave eller vad det nu kan heta. Troligen har han bara kopplat Xboxen till sin jättefeta ljudanläggning, och nu sitter de där och rejsar och dricker bira. Jag hör hur de skrockar sådär grabbigt, ba ”hoho-hööhöö-hoo”.

Och jag blev plötsligt sjuuuukt avundsjuk. Jag vill också ha ett grabbgäng som spelar xbox och dricker öl.

Fast imorrn ska jag till Halmstad. Fair enough.

Ken Lee (Tulibu Dibu Douchoo)

I do say, nu känner jag att jag har kraft och inspiration att möta en ny vecka.

Cape Scrotum saved my day

Igår hade jag en riktigt shitty eftermiddag tyckte jag. Kom hem från en heldags jobb på high tech-lagret och var sådär allmänt slut i rutan, och pang så slog stora butter- och kinkigheten till och man ba ”aargh, blä, fy, depppppp”, no apparent reason. Rullade till Willys och tänkte hitta nåt som gjorde mig gladare, men eftersom jag inte verkar ha nåt godissötsug nu för tiden whatsoever så finns det ju sedemera inte heller längre nåt smidigt att köpa som funkar som uppåttjack. Jag tittade på lösgodis, choklad, italiensk glass, vanlig glass, marshmallows och till och med sånt där svinadyrt naturgodis med yoghurtöverdrag, men det var verkligen ingenting som lockade. Detta är ett stort problem, believe it or not! Jag vet inte hur många sena kvällar jag slentrianmässigt knallat iväg till Coop på Nobeltorget för att köpa mig ”nåt smarr till tv:n eller nåt”, och hamnat framför snaskehyllan med tom blick och noll intresse. Det finns inte längre nåt som enkelt går att köpa och som gör en glad! Frukt liksom, det äter jag ju redan 500 stycken om dagen, men det blir man ju liksom inte uppåt av? Ba, ah gud, vad sockerhög jag blev på den här kiwin. Inte.

Aja, åter till ämnet. När jag sen skulle hem igen blåste det upp till en mindre storm, naturligtvis i motsatt riktning mot dit jag skulle (varför är det alltid, ALLTID så? Svara mig, oh heavenly father). Dessutom är vägen från Willys hem till mig typ den enda sträckan i hela Malmö som lutar, om än bara pyttelite, så det blev alltså motvind i uppförsbacke on top of it.

Väl hemma hemföll jag åt sista utvägen ur det kassa humöret – en varm dusch. Det blev lite bättre. Och sen återställde jag blodsockernivån med ett par mackor. Ytterligare lite bättre. Slutligen skypade jag ett långt tag med P, vilket drev bort det sista unset av jävelhumör. Vi pratade om jobb, södra Sveriges geografi, namnbyten, malmöfestivalen, svenska städers hopplösa slogans och annat slams. P befann sig för tillfället på sin hemort Smålandsstenar, och när jag synkront med samtalet fördjupade mig i dess geografi på hitta.se så gjorde jag följande smått fantastiska upptäckt:

Bilden ska förhoppningsvis vara klick- och förstoringsbar. Om inte så kan jag berätta att det alltså finns en geografisk yta i Smålandsstenar som heter Pungudden. PUNGUDDEN!

DET ÄR SÅ JÄKLA KUL. Och kolla in formen, verkligen så himla… pung.

Inte ens P kände till detta. Helt fantastiskt. Om jag nånsin kommer till Smålandsstenar så vill jag absolut besöka Pungudden. Så fint.

Och efter det så gick det ju bara inte att känna sig nere längre.

Direkt från Ellos sortiment:

 

Byxa med raka ben. Midjeresår och dragsko. Beninnerlängd ca 82 cm i strl 38/40. Fotvidd ca 50 cm. Sweatshirtkvalitet av 97% bomull och 3% elastan (gråmelerade partier av 81% bomull, 16% polyester och 3% elastan), Tvätt 40 grader.

Jag vet inte. Raka ben? Kanske jobba lite mer på bildframställningen där, not?

Thief and police

Åh, idag har jag varit ute och farit. Det är ett lustigt ord förresten att ”fara”. Här nere i Skåne lär det betyda typ att man reser jättelånga sträckor, att man bara använder det i fraser som ”jag ska fara Jorden runt”, eller ”hon for till centralasien”. Där jag kommer ifrån används ordet dock i princip hela tiden och med väldigt blygsamma sträckor, som ”jag ska fara ner på byn” eller ”han for på affär’n”, eller till och med ”jag for till brevlådan”. Jag kan visst förstå om skåningar tycker det är roligt när vi pratar så. Som om ens brevlåda låg typ tre ljusår bort. Tokigt.

I alla fall, jag for till Lund idag och hämtade ut en lånebok som jag ska lära mig utan och innan till den 8:e augusti. Usch och tvi. Sen for jag tillbaka till Malmö igen och tog en liten handlartur. När jag till slut stod inne på Konsum vid folkets park för att köpa lite välförtjänt avokado så var det plötsligt nån kille som fick spel alldeles vid entrén och nån annan kille som började slå på honom med en lång teleskopliknande batong. Eftersom jag hade musik i öronen uppfattade jag aldrig upprinnelsen till detta, men efter att de stått där i entrén och stirrat/puttat/skrikit åt varann i några minuter och uppehållit alla andra från att gå in och ut så kom till slut poliser inspringande och plattade ut den frispelande killen på golvet, och den andra killen visade sig vara nån slags civilklädd polis. Värsta balla. En av de vanliga poliserna såg ut såhär:

Nä, okej, det gjorde han inte. Men visst var det en fin bild? Så borde fler poliser se ut tycker jag.

I alla fall. Nu såg det ju ut som att det var värsta megaförbrytaren som spaningsroteln hade förföljt i flera veckor och slutligen valt att haffa precis på Konsum precis idag. Men när killen till slut blivit uthalad i en polisbil kom en av poliserna tillbaka in… med en trave bestående av c:a fem Geisha-chokladkakor. Jag vill verkligen inte att det ska ha varit stöldgodset. Sånt antiklimax liksom. Aja, det var i alla fall den stora sorten.

Weekend replay

Nu ska jag skriva ett sånt där långt beskrivande inlägg på ämnet ”Min helg”. Så. I fredags jobbade jag sista passet på senapsfabriken, som jag kallar den. Sen kom jag tillbaka till Malmö och longboardade till Willys för att handla förnödenheter. Syster sms:ade och erbjöd eftermiddags- och kvällshäng i utbyte mot att jag gick inom Zoocity och köpte med syrsor till systersonens groda (ok, inte i utbyte, men ändå). Jag kilade upp och fixade en påse med 30 stycken, hälsade på Z som satt i kassan och hade långtråkigt och sen blev jag upplockad med bil av syster. Det var då det visade sig att jag köpt fel sorts syrsor, de största i stället för de minsta. Detta visade sig genom att A) de var verkligen ENORMT stora, som små hamstrar nästan, och B) de satte genast igång att gnissla och ha sig så fort jag lagt påsen i baksätet. De lät som en hel jävla tropisk natt, och syster höll på att få äckelspel av dem.

Nåväl. Sen åkte vi och åt sjukt god pizza. Inte sån där vanlig fet och slafsig, utan en mer sofistikerad variant av Parma och Frutti di mare. Fyfan vad gott det var.

Sen hemåt systers för att pyssla lite och invänta vår broder med tillhörande småjäntor som var på väg från Småland med en minilastbil för att hämta möbler. Påsen med syrsor la vi på balkongen och stängde dörren för att slippa höra. Det hördes ändå. Hela västra hamnen förvandlades plötsligt till typ Borneo, ljudmässigt.

Sen åt vi glass, tittade på TV och diskuterade muskler, och jag fick martini som var hur gott som helst. Till slut kom de långväga gästerna. Jag och syster förklarade för bror att han skulle få äran att mata grodan med en av syrsorna, eftersom vi inte pallade att ha våra händer i närheten av en så äcklig insekt. En syrsa hamnade i terrariet och en annan smet och gömde sig bakom en korg. ABHORRENCE! Som tur var hade bror sin jack russel Adde med sig, och snart hade han både nosat upp den gigantiska syrsan och oskadliggjort den med en lätt nos-crush. I love him. 

Efter en stunds gemensamt tittande på 1) ett program med folks hemmavideor på sina tråkiga husdjur som gör tråkiga saker och 2) Ultimate Fighting Championship (kanske inte min kopp med te, men fina rumpor i alla fall) så fick jag hemskjuts och lade mig att sova som en stock.

På lördagen var stora flyttaredagen då det skulle hämtas möbler och koffertar och annat från olika ställen med den lilla lastbilen. Jag fann mig dock snart i det närmaste överflödig, förutom i två moment: A) att promenera Adde mellan Friisgatan och Fersens väg för att hämta en lägenhetsnyckel, och B) att äta av den mexikanska buffén som avrundade flyttprojektet. Det där med hunden förvandlades dock snart från idyllisk härlig lördagspromenad till en mardröm. Bror bedyrade vid avfärd att Adde minsann redan gjort nummer 2 på morgonen, så nåt offentligt bajsplockande skulle det inte behöva bli tal om.

Efter 1 minut och 18 sekunders promenad i den myllrande lördagsshoppingrushen satte sig Adde och poopade en plupp mitt på den jävla trottoaren. Så jag fick ju använda den enda påsen som satt fast i kopplet och förudmjuka mig. Resten av promenaden småsprang jag bakom Adde och kallsvettades och obsessade tyst över att han säkert skulle bli akut bajnödig igen, mitt i gatan, och då utan nån påse att plocka med, och folk skulle stanna och ondgöra sig över mig och peka finger och jag skulle bara tuppa av i rena rama skammen.

I alla fall. Det gick bra med det där. Jag överlevde.

På kvällen var det miniförfest hemma hos mig, med pizza på golvet, öl, grogg och lite för stark cider. Det var supernajs. Vi lyssnade på Justin Timberlake, youtubade Hasselhoff-videor, gjorde armhävningar och smygändrade varandras facebook-status. Eller min i alla fall. Sen gick vi på Debaser och drack sjuuuuukt goda drinkar som vi fortfarande inte vet vad de heter, men de var sura och hade limekross i botten. Vi tittade på rumpor, dansade till Norman Jay och hängde på den överbelamrade uteserveringen.

Idag har varit renovera-och-rensa-min-lägenhet-dagen. Syster och bror har varit här och filat och putsat och målat med mig, och jag har vallat mina brorsbarn på Zoocity och begapat en massa reptiler, jättekaniner och Hitta Nemo-fiskar. Nu har alla åkt hem, och jag sitter i en lägenhet som lite känns som ett slagfält. I morrn har jag jobb på high tech-lagret igen, och på tisdag ska det vara fint och snyggt här, för då blir det prissättning-ish.

Nu ska jag duscha (intressepil i ögat) för jag känner mig sjukt dammig, och sen ska jag plantera mig i tv-soffan och hoppas på nån lättsmält kriminalserie.

Roger in, Roger ut.

The state I am in

Åh-maj-gådd.

Idag är jag så sleten och trött. Så det blir bara två saker jag ska säga. Den första saken är att jag nu i trenne dagar har jobbat på annan ort, på en fabrik där man bl a tillverkar senap, ketchup, vinäger och gravlaxsås. Det är framförallt därför jag är så trött. I alla fall. Igår och idag har jag haft den förmodligen mest märkliga arbetsuppgiften jag nånsin haft, nämligen den att medelst en polygrip knipsa av korkarna på plastflaskor innehållande rapsolja, hälla rapsoljan i en enorm plastbehållare och sedan slänga plastflaskan. Sammanlagt var det fyra eller fem LASTPALLAR med typ fyra eller fem FLAK rapsolja som ”kasserades” på detta sättet. Ja, eller jag tror att själva oljan skulle gå tillbaka till tanken och fyllas på nya flaskor, men poängen var alltså att de här fyra eller fem lastpallarna med nypaketerad rapsolja inte fick skickas ut till affärer för att säljas som de var. Orsaken? Jo. Maskinen som fyller på det löpande bandet hade tydligen läckt lite olja, som i sin tur hade kommit på några av flaskornas etiketter. Jag upprepar: det hade alltså kommit några droppar rapsoljestänk på etiketten på flaskorna. Jag hade som nämnts anledning att titta närmare på ett stort antal av dessa flaskor och jag kan då inte säga att jag skulle se skillnad på etiketter med eller utan lite rapsoljestänk. Men säljas fick de inte. Nä nä.

IT WAS SO CRAZY.

Sak nummer två var att igår vid 22.30-tiden på kvällen skulle jag ringa för att gratulera min bonuspappa på födelsedagen. När jag inte fick nåt svar tänkte jag att de förmodligen satt ute på balkongen och hade glömt ta med telefonen. MEN! Innan jag kunde klubba igenom rimligheten i den slutsatsen för mig själv så minns jag att det for ett tankefragment genom mitt huvud som lät ungefär såhär: ”men… vänta här nu, kan man sitta ute på balkongen nu? är det tillräckligt varmt? vad är det för årstid nu igen? öhrm…hm…”

Fatta. Jag var tvungen att tänka efter vad det var för årstid. Inte vilket datum det var, eller veckodag, vilket ju är någorlunda normalt att vimsa bort då och då.

Nej, screw almanackor. Jag behöver en årstidskalender. Och en tupplur.

Uuugly

Precis inkvalat på listan* över svenskans fulaste ord:

Våtrumsmatta.

Smaka på det.

V-Å-T-R-U-M-S-M-A-T-T-A.

Uäh! Det kryper i mig när jag hör/läser det.

*Okej, jag har inget officiell lista än, men det låter ju bara så mycket bättre när man säger så. Och man måste ju börja nånstans.

Synchronizing in progress

Snart så.