Jabb-jabb, cross-cross

Det är officiellt, jag har flås som en, ja jag vet inte vad. Gödkyckling kanske? Jag vet inte hur broilers kondis fungerar, men jag föreställer mig att de är tunga och klumpiga och helst undviker att jogga runt, eftersom de är så robusta. Ungefär som jag. Idag var jag på boxningspass nummer två, och det var – flåsigt. Att boxa is the shit, I tell you. Fy fan. Jag är för mesig.

Uppdaterade precis min blogginfoflik (snyggt ord). Allting stämde fortfarande, det enda jag ändrade var åldern – 23 i stället för 21 som det stod. Men det slog mig hur mycket Jag, 23 ändå är en helt annan person än Jag, 21. Svårt att sätta fingret på exakt vad, men mycket är det, det fattar jag ju. Bara två år liksom. Ibland tänker jag att jag befinner mig i en gravt senarelagd mental pubertet eller nåt. Tonåren var liksom ingen stor grej, inte så mycket förvandling och metamorfos som man hade tänkt sig, tycker jag. Men nu alltså, som 20-something. Vem fanken är man då vid 32 liksom?

För övrigt har vi en ny TV i lägenheten nu. En som funkar, än så länge. Den är det fetaste som finns, bokstavligt talat, och 32 tum. Vi köpte den av en indisk (eller pakistansk?) man och baxade hem den med hjälp av taxi och en jäkla massa mannakraft. Det är skönt med TV, även om det nästan aldrig är nåt på den som man vill se. Förutom ikväll när 4-an började sända en ny säsong av Californication. Det är också skönt med morgon-TV, när man är så sömnig och butter att man inte orkar prata. I morse såg vi t ex på ett inslag där Paolo Roberto visade gympaövningar från sin nya träningsbok, och då sa programledaren något i stil med att ”det finns många bra övningar att göra i hans bok”. Och då skrattade vi sömndrucket, för det lät ju som att man skulle stå i själva den uppslagna boken medan man utförde övningarna. Så tråkig humor har vi alltså på morgonen. Eller ja, för det mesta faktiskt. Jag tycker fortfarande det är ganska roligt.

Idag

Barnvaktare idag. Inte så ståhejigt, Lego Starwars på Xbox gör en betydande del av jobbet känns det som. Efter en köttbullelunch är det nu snart dock dags för lite rastning utomhus. Det där aphöga rutschkanetornet på spejsade lekplatsen tror jag, och sen kanske glass eller bulle nånstans.

Ikväll kommer O tillbaka från Norrland igen. Skönt. Det har varit lite olustigt i lägenheten om kvällarna, när man sitter själv utan vare sig dumburk eller datamaskin att interagera med, och utan några såna där små oljud och skrammel som nån annan gör med typ kastruller eller toalettspolningar. Jag blir sjukt nervös av tystnad när jag är ensam. Båda radioapparaterna på alltså, Din gata  i köket och något P1-farbröder-och-gummor-pratar-om-familjeekonomi-eller-malört-eller-skördetröskor-pratprogram i vardagsrummet. P1 tar dock slut vid 2-tiden på natten och in träder i stället ett högt pip-testljud som är galet creepy. I ett försök att ignorera den kompakta tystnaden satt jag därför uppe sent två nätter i rad och läste Stephen King-noveller i soffan = okända småljud och skuggor utanför fönstren förvandlas till demoner och blodtörstiga knivmän = inte bra för mörkrädda mig.

Men nu, utflykt i Västra hamnen.

Something’s gotta be done

Omg. Den 22a startar skolan igen. Innan dess ett par uppgifter som ska fixas. Men däremellan då? Undrar vad man ska göra.

Och just det. Du/ni som tydligen är hemligt förtjust alternativt obsessed av min vän P och googlar ”P + krischan” stup i kvarten (och sålunda hamnar här och i mina stats)  – ta er samman, människa. Alternativt ge er till känna så ska jag styra upp en dejt eller nåt.

Tjugohundraåtta-schmugohundraåtta

Något försenad, men så till slut fick jag tummen ur och sammanfattade året som nyss tog slut, enligt gällande kutym. Fick tänka till en hel del för att minnas, och då är det ändå massor som försvunnit känns det som. I alla fall, här kommer grovskissen:

Januari. 
Efter en avklarad kanonåterstartstermin engelska A och en renässans för nöje och skoj i Lund startar vårterminen äntligen en bit in i januari. Innan dess har jag hunnit fira jul i Malmö samt nyår i en liten stuga i skogen någonstans i Blekinge, där jag bl a under årets första natt stiftade bekantskap med en bisarrt stöddig råtta. Dessutom har jag varit en sväng uppe hos päronen på södra Norrlands kustland och hunnit arbeta upp en sjuk rastlöshet när jag väl befinner mig åter posterad i Malmö. Jag skaffar medlemskort i karatesektionen på Enighet, gästjobbar för den glada sillen N på VGs och väntar i vanlig ordning alldeles för länge med att beställa böcker från litteraturlistan i engelska B.

Februari.
Engelskan rullar på, och den fina trevliga lilla kärntruppen från första terminen är intakt sånär som på några enstaka. Stortrivs. Gnäller på linguistics, Morrison och Hemingway (av princip) - men dock, stortrivs.
Ruljansen åter igång i nationslivet och jag har förmodligen hunnit med minst en eller ett par klubbkvällar och fester vid detta laget, bl a för P och Refuge samt någon form av tackfest på VGs som enligt mobilkamerabilderna verkar ha varit en mycket trevlig sammankomst.
Förutom att jag numera svettas ymnigt i en dojo med alldeles för stora fönster ut mot gatan tre gånger i veckan har jag dessutom terminskort på badhus i Lund där jag pliktskyldigt plaskar mig igenom 50 längder efter föreläsningarna ett par gånger i veckan. Inser att världens bästa terapi mot kroppskomplex är att vistas regelbundet i damernas omklädningsrum. Inser att bastu kan vara fruktansvärt meditativt.

Mars.
En överlag festlig och alltigenom trevlig senvinter fortsätter in i mars. Plugget varvas med nationsjobb på Krischan, festande samt kanske mitt livs peakande i nattliga MSN-konversationer. Ända sedan terminsstart har P, Z och jag nästan dagligen diskuterat allt ifrån morfem, språkhistoria och Hemingway över nätet långt över midnatt. Eller ja, det börjar med Hemingway och slutar nånstans vid naked mole rats eller vild kapplöpning om vem som hittar den mest häpnadsväckande bilden på David Hasselhoff. Hasselhoff sätter för övrigt på något vis tonen för hela denna terminen, åtminstone mellan P och mig som i stort sett inte kan få nog av detta fenomen. Vi har honom på mobilen, på Facebook, på bookmarks… på hjärnan helt enkelt. Ett av våra bästa sätt att dämpa nattlig pluggångest blir att via MSN synkron-youtuba hans minst sagt bisarra musikvideor.
Ett annat kärt minne från mars är den pubkväll på Krischan då vi firade någon färdig inlämning med att dela ett antal ölkannor i glada vänners lag. Helt oskyldigt sådär. Men så är det ju nu när man dricker alkohol och bara sitter still, man märker inte att den tar. Jag vet inte när jag kom hem, men jag vet att jag vaknade vid 8-snåret av att P ringde. Då hade jag inget annat på mig än en stor tröja som jag i sömnen tydligen misstagit för ett par byxor och sålunda dragit på mig för att inte frysa. Makes sense, med tanke på att själva täcket satt prydligt fastklämt högt uppe i ett av hyllsystemen. Behöver jag säga att jag kom för sent till morgonföreläsningen och hade lite ont i håret den förmiddagen?

April.
En fin månad. Det blir vår, det blir kalas och det går hyfsat bra i plugget. En natt sitter jag på MSN med P och skriver på någon form av uppsats som ska in dagen efter. I vanlig ordning blir P klar långt före mig och orkar till slut inte underhålla mig längre utan går och lägger sig. Vid 7-8-snåret sitter jag fortfarande kvar och skriver när P loggar in igen, och precis i tid för att hinna med bussen till förmiddagsföreläsningen mailar jag iväg ett färdigt manus. I plugget ser vi på film, en filmatisering av MacBeth som förmodligen var gjord nån gång vid Shakespeares samtid för det var brutalt kass både ljud- och bildmässigt, och jag var brutalt trött och fnissig efter min vaknatt. P och jag smet ganska snart och köpte glass istället, vilket skulle komma att bli en återkommande våraktivitet, samt koordinerade lite på våra dräkter för Krischans Tjänstemannafest, vill jag minnas. Vi är Yin och Yang, hon med vit prick, jag med svart. Det blir för övrigt en fräsig kväll med Kina-tävlingar, fortune cookies och dans på borden.
I vanlig ordning är det klubbar och tackfester, men även mitt livs första studentspex, samt jobb på uthyrningssittning och en försiktig första vårgrillning. Plugget går fortfarande bra. Jag får VG på en uppsats om Hemingways The Sun Aslo Rises, vilket jag fortfarande lever på, och för första gången någonsin skriver jag en tenta som jag inte pluggat på en enda minut. Det är engelsk ordkunskap, omöjligt att plugga till, och som pricken över i:et är jag bakis. Tentan visar sig dock gå galant.
Siste april spenderar jag för andra gången i mitt liv i den bisarrt fullsmockade Stadsparken i Lund, denna gång i sällskap med min kära nation som tar hem segern i dragkamp på både dam- och herrsidan. Hinner hem en kort sväng på kvällen, innan det är dags att jobba på Krischan och Tornanationernas gemensamma Siste april-satsning. Krischan drar fullkomligt fullt hus och det blir en minst sagt svettig kväll med efterföljande fest uppe på huset. Kvällen slutar någon gång vid 9-tiden på morgonen med platoniskt skedande på annekterad korridorssoffa.

Maj.
Cowabunga! Inleder månaden med att äntligen ta mitt röda bälte i shotokan-karate - YES! Fyra månaders svett och slit finally pays off!
Efter ett sent avhopp från nationens deltagarlista i årets tandemcykling mellan Göteborg och Lund och en förfrågan så ändrar jag mig spontant och bestämmer mig för att följa med. Det blir en lååång och synnerligen galen tur med den abonnerade bussen och de glada tappra skitar som ställt sina ben och rumpor till nationens och tandemcykelns förfogande. Själv är jag en av dem som enbart åskådar spektaklet ömsom från bussfönstret , ömsom från vägkanten, men jag drar mig inte för att vissla i pipor, dansa på IKEAs parkeringsplats, gå på troféjakt på Malmö nations dubbeldäckare och sjunga dryga tandemsånger med regelbundna intervaller under dessa typ 32 timmar som det tog för hela karavanen att åka buss till GBG och tandemcykel tillbaka till Lund. Ja, jag upprepar: TANDEMCYKEL tillbaka till Lund. I skift, naturligtvis, men ändå. Hade jag inte varit med hade jag inte trott på det, och ibland när jag funderar på det i efterhand så tänker jag: is it real… or fantasy? 
Något som helt klart är real är att jag vid nationsmötet denna månad officiellt blir vald till en av de nya klubbförmännen för Brooklyn, i par med P. Roligt. Läskigt. One year ago, who would have thought?

Juni.
Något abrupt slut på skolan då jag inser att sista feta tentan i engelsk litteraturhistoria helt enkelt inte kommer att gå vägen utan får skjutas upp till omtentaperioden i augusti. Oh, the relief.
En ganska stillsan första sommarmånad, som för övrigt också är början på min första sommar spenderad i Malmö istället för hemma hos päronen i Norrland. Jag såsar runt, sitter på soldäcket i Västra hamnen, går på BTVATD-konsert, firar midsommar och födelsedag hos P med vänner på Krischan, sover kasst och söker någon form av sommarjobb. Får napp på bemanningsföretag och börjar hoppa in på lite uppdrag som lagerplockare och som paketlastare på Posten. Fair enough.

Juli.
Sommar. Varmt. Jobbar vidare för att få ihop timmar. Hänger. Gör en spontanvisit till Tylösand med P, därefter roadtrip upp till Smålandsstenar. Åh detta Smålandsstenar! Tillbaka i Malmö, påtar med lägenheten med syster. Färg och putsdamm. Solar. Läser. Badar lite. Bekymrad för höstens boende.

Augusti.
Se ovan. Snart är hösten här igen. Skönt. Nervöst. Malmöfestival som jag detta år undviker så gott det går. Pallar inte med langos-lukt, virvelvindar och ansiktsmålningar i någon större utsträckning. P och jag kör vår första klubb ihop redan före terminsstart, vilket naturligtvis betyder att klubben kör i princip tom sånär som på ett fåtal kända ansikten. Dock har vi lyckats jaga ihop ett skönt litet jobbarlag, och det känns ändå okej med en mjukstart.

September.
Terminsstart. Läskigt. Malmö högskola. Önskar att det var Lund. Saknar Lund. Mycket häng på Krischan, dock. Inskrivningsperiod,  mer klubb, tackfest, förmannadag- och sittning. Sensommarvärme och nya ansikten. Och en ny karatetermin, äntligen, i nya gruppen. Känner ett starkt behov av lite basic muskelmassa och börjar prova på styrketräning. Helt okej.
Jobbar, tränar och umgås så mycket det går. Lite lat på skolsidan kanske. Underskattar halvfartstempot något.
Flyttpackning, kånkande, slängande, målande. Sälja lägenheten. Inga konstigheter.

Oktober.
Blir roomie! Eller inneboende snarare. Eget rum i O:s 3:a. Sjukt mycket flyttkartonger och sjukt snälla personer som hjälper till. En massa stök och oreda till en början och O har ett utomjordligt tålamod. Samboendet helt nytt för mig men vänjer mig fort och trivs.
Mer skola, mer träning, mer Krischan, lite jobb till och från. Månadens klubb får jag hålla utan P, som för tillfället lämnat landet, och istället tillsammans med R från nationen. Är något nervös utan min parhäst, men jobbarna är underbara och kvällen blir perfekt. Till terminens tjänstemannafest i slutet av månaden filar P och jag för övrigt fram ännu ett fantastiskt parkoncept och bygger kanske världshistoriens snyggaste Power Rangers-hjälmar av papiér maché till temat ”Super hjältar?”. Succé.
Månaden präglas också av väntan och väntan och väntan.

November.
Slut på väntan! En vecka in i månaden ringer telefonen vid 5-snåret på morgonen och det blir hastig taxi till Västra hamnen och systers sovande kottar, varpå syster kan bege sig till BB. Äntligen kommer bebisen! 
I nöjesväg blir det ännu mer maskerad, denna gång en husfest med korridorstemat ”Pride”. Efter moget övervägande föll mitt klädnadsval på – ja naturligtvis, Tinky Winky. Ni vet, den lila teletubbien med röd handväska som någon amerikansk pastor räknat ut måste vara gay och således en stor fara för barnen. Anyhows, egensydd dräkt med tillhörande antenn. Succé.
P och jag kör vår sista klubb tillsammans innan hon kliver vidare upp i nationshöjderna. Ännu en kanonkväll.
I slutet av månaden fyller jag 23 vilket föranleder en gnutta ångest.

December.
Inser att jag på något sätt försummat karateträningen och blir nervös att jag inte ska få ihop tillräckligt många pass för att få gradera mig. Inleder därför en manisk träningsperiod med 4-5 pass per vecka, blir skapligt orolig och glömmer bort typ hela min kata.
Dessutom en del skola som måste jobbas igen, bl a en tenta i mitten av månaden som dock känns helt okej. Gör en stand-in på terminens sista klubb istället för en annan förman. Förvånar mig själv genom att även delta i den årliga julfesten trots att det innebär finklänning.
Dåligt med jobb under andra halvan av hösten får mig till slut att hoppa in på två i rad följande nattpass på Posten (argh), ett morgonpass och ett vanligt.
Gradering den 19e – väl godkänd, med reservation för en på något sätt kasst utförd Age uke. Orange färg på nya bältet – yes!
Flyger till Norrland över jul och nyår, firar med bror och föräldrar. Ridå.

Så. Det var 2008. Det var på många sätt ett bra år, men inte allt, naturligtvis, och detta var förstås bara en förenklad översikt utan vidare detaljer och djup. Nostalgiserande, ältande, ångrande och buttrande ska jag försöka lämna därhän bäst jag kan, trycka på reset och se vad det blir av det här som kommer nu då.