Väntar på fastighetsskötaren. Vid halv ett-ett skulle han komma och byta ut fläktkåpa, duschslang och packning i kökskranen. Hon är nu halv två, och ju längre tiden går desto mer sitter jag och spänner mig inför den där jävla dörrklockan som håller på att ta livet av mig varje gång den RRRRRRRRRINGERRRRRRR. Så låter den. Dåligt för mig som hatar oförutsedda höga ljud. Dör lite av skräck varje gång det kommer ett läskigt ljud. Och ju längre tiden går över överrenskommelsen desto mer oförutsett kommer det komma, och jag kommer dö av det. Lite så. Arrgh gud, snart kommer det låta.
Det finns fan inga dörrklockor som låter behagligt? Varför är det så? Det ska liksom alltid vara lite obehagligt att få besök?
Nu är det i alla fall mars. Sing hallelujah. Det är fortfarande rövkallt ute de flesta dagarna, men jag brukar försöka tänka på att nu, just nu, är den tiden på året då man har allt det bästa kvar. Lite sådär göttigt, som på julaftonsmorgonen liksom. Assegt, ja, men man har i alla fall precis härdat ut hela jävla julkalendern, och nu har man liksom själva jule-crescendot där precis framför sig. Det är okej att våren segar på och är lite blyg, för nu är det så jävla nära. Jag kan nu rent intellektuellt greppa att den faktiskt kommer på riktigt, och förmodligen redan innan månaden är till ända. FATTA DET!
The teens were over, we survived.
“Dåligt för mig som hatar oförutsedda höga ljud. Dör lite av skräck varje gång det kommer ett läskigt ljud.”
..du förstår att d kommer bli svårt att hålla sig ifrån tutan i trucken fortsättningsvis när Noratjejen är i närheten ;)