Harder better faster stronger

Börjar komma in i det här nu. Till och med chips- och dippmaskinen börjar bli min kompis. Lite bara.

 

Min överlägset största motivator för att kunna hålla uppe det här: Den där känslan man har c:a varje sommar, om jag bara gjort det och det och det i vintras, då hade jag känt mig smidig och skönt sommarelegant vid det här laget. Det känns hela tiden som att det kunde ha varit så mycket bättre. Lagom till sommaren tänkte jag att jag inte skulle behöva fundera över det, utan istället kunna lägga ännu mer fokus på att sila varm sand mellan tårna och kisa mot solen. Jag tänkte att det skulle få kännas som att det inte kunde vara så mycket bättre. Jag tror inte det behövs några stora underverk för att införliva den känslan. Behöver inte svarvade quadriceps, behöver bara veta att jag la in lite effort.

Så man tuffar vidare.