Fredagskänslan

Mmm. Idag är det fredag och i morgon ska jag upp och jobba igen. Det här är kvällens känsla. Inte enbart därför. Men det gör ju sitt till.

Jag är inte arg ofta förresten. Bitter och jäklig kan jag visserligen vara lågfrekvent då och då, men inte arg. Förutom en kort men intensiv ilske-peak som infaller varje jobbmorgon, exakt när jag kommer fram till mitt skåp i omklädningsrummet. Just när jag får upp hänglåset känner jag påfallande ofta:

Fy faan vad arrgh jag e, jag vill slå hårt på någon eller något

Det gör jag såklart inte. Ibland tror jag till och med att jag lyckas kamouflera det väldigt bra. Men det är en klar blixt av pur ilska. Den pågår i c:a 10 sekunder och försvinner lika plötsligt som den uppstod. Oklart varför. Det har inget med jobbet att göra. Kanske är det en kombination av den onaturliga tidpunkten på dygnet, att man har kastats från djupsömn under ett varmt täcke via en kort men omruskande och kall resa i mörkret  och slutligen in i en gigantisk upplyst byggnad. Kroppen kanske genomgår en traumatisk chock varje gång och reagerar med urtidsmänniskans ursinne?